|
Resor och utflykter |
|
|
Samfundet har en lång tradition att varje år i augusti eller början av september arrangera en medlemsresa till Finland. Resorna utgör ett mycket uppskattat inslag i verksamheten. Genom åren har Finland besökts från norr till söder, stad och landsbygd, finskt och finlandssvenskt. Det finns alltid nya spännande resmål att besöka – ofta med tonvikt på det kulturella. Varje resa dokumenteras med en reseberättelse, och den senaste reseberättelsen återfinns på denna sida. Som medlem är du välkommen att anmäla dig så snart en ny resa presenteras.
Gränslös utveckling – Märkesåret 2009 och Rikssprängningen 1809 uppmärksammas överallt just nu. Konserter, föredrag, minnesutställningar, återuppståndna slagfält på såväl teater som i terrängen. Gemensamma svensk-finska regeringssammanträden sköljer över oss och få kan väl undgå att på något sätt fira eller läsa om det. Vad var väl naturligare än att Samfundet förlade sin årliga sommarresa till Haparanda-Torneå. Att få uppleva både Finland och Sverige och det på en plats där gränsdragningen mellan de båda rikshalvorna blev som mest påtaglig och genomgripande. En förväntansfull skara landade tidig måndag eftermiddag på Kallax flygfält under ledning av vår inofficielle reseledare Lasse Zilliacus som väl fyllde rollen under hela resan. Bussfärd till Haparanda och inkvartering i Svensk-Finska Folkhögskolan i Haparanda. Redan här märktes integreringen av Haparanda och Torneå. Varmvattnet i våra kranar kom från Torneå och kallvattnet från Haparanda. Uppenbarligen fanns det inte längre två skilda städer i två olika länder utan det helt sammanvuxna "Haparandatornio" som de båda gränsinvånarna aktivt bygger upp som ett gemensamt varumärke.
Därefter middag i Stadshotellets viltkällare. Efter att ha brunnit fem gånger byggdes hotellet upp i sten och granit. Under ryska revolutionen var Haparanda den viktigaste kontaktvägen mellan Ryssland och Europa. Då fanns ännu ingen bro över Torne älv, så på linbanan ovan vattnet passerade ca 15 miljoner paket per år. Hotellet blev tummelplats för dåtidens gulaschbaroner, som gjorde grova vinster på gränshandel med skinn, sprit, socker, kaffe och inte minst emigranternas växling av ryska rubel. Det sägs att kejsar Wilhelm ville störta sin kusin tsaren genom att via Haparanda smuggla in 24 miljoner rubel i guld i Ryssland.
Stadsrundtur, Lapin Kulta och Taavolagården. Mycket kom helt naturligt att kretsa kring gränsen mellan Sverige och Finland, och här citerar jag helt fräckt Bengt Pohjanen, prästen som lämnade Svenska kyrkan och byggde en egen kyrka: "Den onaturliga gränsen mellan Sverige och Ryssland har dragits år 1809 längs Torne, Muonio och Könkämä älvar. Gränsen kallas tsarens röda streck därför att tsar Alexander I helt enkelt blev less på förhandlarna, och eftersom han bara kände två orter i Fennoskandien, Åbo och Torneå, satte han pennspetsen vid Bottenviken och drog ett rakt streck norrut." En annan berättelse säger att förhandlarna suttit vid Kalixälvens mynning och bestämt att gränsen skulle gå längs den älv vid vars mynning de satt. Men herrarna var så fulla att de trodde de var i Torneå. Och så blev det. När väl gränsen var dragen den som splittrade byar, gårdar och familjer verkade tornedalingarna strunta i denna artificiella gräns. I stället såg man Torne älv som något som alltid förenat människor på båda sidor om älven. Gränshandel och smuggling var en naturlig del i denna gränsmiljö. Otaliga är de smuggelhistorier som berättas kring älvbrinkarna, och det var nog tur att tullmännen hade tre ögon, två till att se med och ett tredje till att överse med. Lunchen intogs i bryggeriet Lapin Kulta, där vi efter att ha följt burkar och flaskor i oändliga rader bjöds på lunch med vacker utblick över älven. Att det friska och klara vattnet från Torne älv, som passerade rakt in i bryggeriet, bidrog till ett gott öl kunde vi konstatera. Vår lunchvärd, den tidigare koncernchefen, lärde ut hur maten skulle disponeras på tallriken för full smakupplevelse: först en bädd av mandelpotatismos med ett hål i mitten som fylldes med renskav, smör och rårörda lingon. Till detta Lapin Kultas eget öl i rikliga mängder. Därefter hallontårta med vispgrädde. Att en och annan tog sig en slummer under eftermiddagens busstur var nog ganska naturligt.
Heldag utmed älven
Det berömda sik- och laxfisket demonstrerades och ett intressant fiskemuseum höjde vår kunskapsnivå. När laxen stiger i älvarna strax före midsommar börjar ett intensivt fiske fram till början av augusti. Kukkolafiskare med sina långskaftade håvar balanserade på en dubbelryggig pata och fångade lax och sik. En höjdpunkt i Kukkolafisket är sikfesten vid Jakobssöndagen i slutet av juli, där man vid öppen eld steker den nyfångade fisken. Sikfångst och sikdelning var förr byns gemensamma angelägenheter, och det var en hel vetenskap att rättvist fördela sikfångsten efter varje hemmans mantal. Lunch intogs på Hulkoffgården, som ingår i "Butiken på Landet" gruppen. Pa andra sidan älven besökte vi därefter tsarens jaktstuga i Avasaksa. Tyvärr hann han inte utnyttja den vackra stugan. En revolution lade visst hinder i vägen. Vår färd avslutades i regn och vi sökte skydd i Keminmaa gamla kyrka med den mumifierade prästen för att sedan avsluta med en utmärkt måltid på Strandpaviljongen i Kemi stad.
Ainemuseet och hemfärd
En gedigen, innehållsrik och mycket intressant resa som väl fyller sin plats bland
Märkesårets många aktiviteter. Vi ser med tillförsikt fram mot Samfundets resa 2010.
|
Första kvällen vandrade vi över det öppna, vackra men folktomma torget till Stadshotellet,
där kommunalrådet Sven-Erik Bucht introducerade samarbetet "Haparandatornio". Det var nog mer entreprenören än politikern som talade. Inget tycktes omöjligt för denne man:
gemensamma skolor, gemensam brandkår, gemensamma industribyggnadsprojekt.
Han utgick från ett närområde på mellan 500 000 och 1 000 000 invånare från Norge, Sverige, Finland och Ryssland.
Då blir "Haparandatornio" ett av de verkliga tillväxtområdena i Sverige! Sätt en passare där och rita en stor cirkel.
Räkna hur många som bor i cirkeln. Det gjorde Ingvar Kamprad. Han knäppte alla sina direktörer
på näsan genom att bestämma att HÄR skulle hans nya IKEA ligga och inte i Luleå som kändes självklart för många.
Framgången blev enorm. IKEA är idag den stora attraktionen. I stället för beräknade 1 miljon besökare första året kom 2 miljoner.
Man har redan byggt ut varuhuset!
In på scenen trädde också vår guide under dessa dagar, Lennart Lindfors.
Ett vandrande uppslagsverk som kände varje sten, varje hus och tycktes ha släkt i nästan varje gård i hela Tornedalen.
Men är man nummer 17 i sin syskonskara har man nog upplevt en hel del i det læstadianska Tornedalen.
Medryckande och intensivt fyllde han ut vår färd utefter Tornedalen och överallt tycktes han ha bekanta.
Första anhalt var Kukkolaforsen,
där Svenska bastuakademien har en uppskattad bastuanläggning.
Föreläsningen om bastubadandets välsignelser skedde följdriktigt i bastun på låg värme.
Det finns inget recept på "rätt" bastubad, utan var och en är sin egen bastumästare.
Det viktiga är att man trivs och njuter. VM-tävlingar i varmaste bastubadet är således helt förkastligt och oäkta.
