Välkommen till
Samfundet Sverige-Finland

Jag har i många år intresserat mig för relationerna mellan Sverige och Finland, både som historiskt intresserad statsvetare och som diplomat.

Att relationerna är unika två självständiga länder emellan vet alla vi som är medlemmar i Samfundet. Man kan inte ta många steg i Helsingfors utan att stöta på vår gemensamma historia. Den har lämnat mycket stora avtryck i Finland. I intet annat land finns vidare en svenskspråkig minoritetskultur som på olika fält bidragit till och bidrar till att berika den rikssvenska kulturen. Och i intet annat utland bor det så många finländare som i Sverige.

När jag för mer än 15 år sedan tillträdde posten som ambassadör i Helsingfors vågade jag i en intervju säga något om att jag väntade mig ett utökat ekonomiskt utbyte mellan länderna. På denna punkt har förväntningarna överskridits med råge. Vem skulle då ha kunnat tro på de svensk-finska fusioner som ledde till Nordea och Stora Enso?

Under mina år som ambassadör (1992–1997) hade jag tillfälle att på nära håll observera hur relationerna mellan våra länder i praktiken fungerade, var problemen och möjligheterna fanns.

Men relationerna måste alltid underhållas. Vi måste alltid söka bidra till att det i båda länderna finns ett brett skikt av människor som vill arbeta för att odla denna unika relation. Här har Samfundet en given roll genom att vidmakthålla kontakter på ömse sidor om Bottenhavet.

År 2009 har vi högtidlighållit minnet av freden i Fredrikshamn. Kanske finns det de i vårt land som anser att 1809, den största katastrofen i den svenska statens långa historia, inte är något att fira. Detta år, med en tredjedel av landets territorium borta, ekonomisk katastrof och statskupp, kan ju utan vidare jämföras med Finlands marsfred 1940, vilket nog många finländare eller för den delen svenskar inte riktigt förstått. Men 1809 innebar ju inte, som somliga tycks tro, ett brott i relationerna ens under 1800-talet, utan början på något nytt. Detta har inte minst under senare år utvecklats i en synnerligen positiv riktning, så att förhållandet mellan våra båda länder i dag är bättre än någonsin.

Märkesåret 1809 har genom de många olika evenemang som ägt rum i både Sverige och Finland och de många förnämliga böcker som kommit ut, bidragit till att fästa uppmärksamheten på vår långa gemensamma historia. Högtidlighållandet har nog överträffat alla förväntningar. Nu gäller det att bygga vidare på den kunskap som på olika sätt förmedlats. Det är min förhoppning att styrelsens ledamöter såväl som Samfundets medlemmar är beredda att arbeta för att främja våra relationer och Finlandsbilden i Sverige.

Stockholm i november 2009 

Mats Bergquist